Rasspecifika avelsstrategier

RASSPECIFIKA AVELSSTRATEGIER – RAS

FÖR BASSET ARTÉSIEN NORMAND

Rashistorik

 

Basset Artésien Normand (BAN) är en fransk, kortbent, drivande jakthund. Det är en korsning av bassets från Artois och bassets från Normandiet, med två välkända uppfödare som drivkrafter, Louis Lane och greve Le Couteuix de Canteleu. Aveln påbörjades på 1870-talet, men det dröjde ända fram tills 1924 innan namnet Basset Artésien Normand antogs. Socitété Centrale Canine erkände Basset Artésien Normand som ras 1938.

Karaktäristiskt för rasen är dess lyrformade framben och ädla huvud. BAN har sedan begynnelsen haft lyrformade framben. Det skall den ha för att bibehålla de jaktegenskaper som den skapats för – långsamt drivande. De första tre exemplaren, en hane och två tikar, togs in i Sverige 1959. År 1965 togs ytterligare en tik in i landet och den första svenska kullen föddes 1966.Under åren 1966 till 1979 föddes 13 kullar med sammanlagt 100 valpar, en årlig produktion av mellan 0 till 2 kullar. Under 80-talet ökade antalet registrerade valpar för att i slutet av 80-talet ligga runt 100 valpar per år. Under senare delen av 90-talet och till 2006 har antalet kullar minskat och antalet registrerade valpar var under perioden ca 84 st per år. Efter samtal med uppfödare som fött upp rasen under 70-talet och framåt har vi förstått att man från start strävade efter att öka jaktdugligheten samt att rasen skulle fortsätta utvecklas populationsmässigt i långsam takt.  

Datainsamling

 Basset Artésien Normand klubben (BANK) genomförde under 2002 en enkätundersökning som riktade sig till alla registrerade ägare till Basset Artésien Normand i Sverige mellan åren 1993 - 2001. Ägaruppgifterna inhämtades från Jordbruksverket. 645 enkäter sändes ut till de ägare som var bosatta i Sverige. Enkäten besvarades anonymt och 328 enkätsvar inkom, en svarsfrekvens på 51 %. Som grund för enkätfrågorna inhämtades sjukdoms- och olycksfallsstatistik från våra tre största försäkringsbolag. Vi hade även hjälp av etologer som bidrog med kunskap i utformandet av frågeställningar. I bearbetning och analys av enkäten har vi varit i kontakt med genetiker och veterinärer. Enkätsvaren utgör tillsammans med statistik från jaktprov, utställningar och från avelsråd underlag för historik och nulägesanalys i skrivandet av rasspecifika avelsstrategier (RAS) för Basset Artésien Normand. 

                    

 

Mentalitet/funktion - Historik

 I rasens ursprungsland, Frankrike, jagar man med hundarna i pack, dvs. man släpper hundarna i grupp om 5-8 individer. Man jagar främst kanin och hare. I Sverige jagas hjort, rådjur, hare, räv och i enstaka fall även kanin med hundarna. Aveln har varit inriktad på att bibehålla/öka rasens goda jaktlust och samarbetsvilja. Hundarna har nästan enbart sålts till jägare. För att bevara hundarnas långsamma drevhastighet har aveln inriktats på att behålla de lyrformade frambenen samt att mankhöjden ej fått överstiga 36 cm. Antalet starter på jaktprov var i början blygsamt, mellan 1978 och 1982 startade sammanlagt 9 hundar på 11 drevprov. Starterna på drevprov ökade till 63 mellan 1983-1987, prisprocenten vid dessa 63 starter var för förstapris 83 %, andrapris 13 %, och tredjepris 3 %, 2 % av starterna ledde ej till pris.   Det är av stor betydelse att rasen upplevs som glad och mycket tillgiven, vilket även står skrivet i rasstandarden. Detta är ett av rasens allra viktigaste kännetecken. I Frankrike går den under beteckningen ”Frankrikes familjehund nr 1”. 

Mentalitet/funktion - Nulägesanalys

 Med all säkerhet är det så att endast ett fåtal BAN har genomgått ett Mentaltest eller Mentaltest hund – MH. Eftersom BAN i sitt användningsområde är en utpräglad jakthund har det varit naturligt att hundarna testats genom funktionstest (jaktprov) och därför har mentaliteten värderats uteslutande på drevprovsresultaten och på enkätsvaren. Antal starter på drevprov under åren 1998-2002 var 343. Starterna var fördelade på 197 hundar, detta innebär att ca 40 hundar per år startade på drevprov. Prisprocenten vid dessa 343 starter var för förstapris 59 %, andrapris 13 %, och tredjepris 8 %, 18 % av starterna ledde ej till pris.     Jaktfrågorna i BANKs enkät var uppdelade i två delar, en del som efterfrågade hundarnas faktiska egenskaperna, och en del som efterfrågade ägarnas ”idealbild” av hundarnas egenskaper. Av enkätsvaren gällande drevtider kunde vi uppskatta att 40 % av hundarna skulle uppnå förstapris på jaktprov, 22 % andrapris 19 % tredjepris och att 19 % inte skulle gå till pris. De hundägare som besvarade enkäten hade i medeltal jagat i 25 år och jagat med drivande hund i 21 år. 

                        

 

Slutsats

 Hundägarnas ”idealbild” av rasens jaktegenskaper stämmer väl överens med dagens drevprovsregler för Basset. Ser vi till resultaten av drevproven under åren 1998-2002 samt till enkätsvaren så kan det konstateras att gällande jaktkamplusten/social kamplust har två av tio hundar idag inte har de egenskaper dvs. drevtider som behövs för att gå till pris på jaktprov. Fyra till sex hundar av tio når inte upp till ett förstapris på jaktprov. Det betyder att jämfört med drevproven historiskt sett har prisprocenten sjunkit.  Rasens tillgänglighet är öppen, de är lätta att få kontakt med utan att vara för intensiva i sitt kontaktsökande. Skärpan/försvarslusten är oftast obetydlig eller liten, egenskaperna har heller inte något högre praktiskt värde för rasen som drivande hund. Skottfasthet: Enligt enkätsvaren är knappt 1 % av hundarna skotträdda och 12 % skottberörda. Skottberördheten kan bero på att (jakt) hundarna förväntar sig högre aktivitet när de hör skott eller smällare/raketer. Enligt enkätsvaren har 17 % (55 st) av hundarna en skalltäthet som understiger 30 skall/min. 

Mål

 Öka antalet hundar som startas på drevprov.  Höja medeljaktlusten så att fler hundar uppnår ett förstapris på drevprov. 

Strategi/tidsplan

 Öka antalet starter vid drevprov genom fortlöpande information till uppfödare och enskilda. Detta för att kontrollera rasens jaktliga utveckling och utöka avelsbasen. Både hane och tik, som används i avel, skall vara drevprovsmeriterade enligt gällande avelsrekommendationer.  Även fortsättningsvis, genom utskick till landets drevprovskommissarier, begära att skallräkning skall ske under drevprov. BANK kan hjälpa uppfödare att skapa kontakter med Svenska Brukshundsklubben och verka för att valpkullar kommer till mentalbeskrivning enligt MH. Mentaltestresultaten kan användas som ett komplement till funktionsprov både vid val av avelsdjur och rekommendation av valpar.  

                  

 

Hälsa - Historik

 Rasen har aldrig ingått i något hälsoprogram. Det finns ingen tidigare undersökning beträffande hälsotillståndet inom rasen i Sverige.Vid förfrågan till uppfödare som fött upp rasen länge råder meningen att det ej funnits några rasspecifika sjukdomar, även om hundar självklart har drabbats av olika sjukdomar genom åren. Det finns dock ett begrepp bland kännare av rasen - den så kallade bassethältan, eller prematur epifysslutning. Det innebär att strålbenet växer normalt medan armbågsbenet spontant slutar att växa, vilket orsakar frambenshälta. Detta problem är känt och har rapporterats under åren men antalet fall har varit okänt.  Från hundägare och uppfödare har vi fått kännedom om att jaktödem har förekommit inom rasen. Frekvensen har dock inte tidigare varit känd.  Epilepsi och armbågsdysplasi (AD) har förekommit hos några enstaka individer, men inte heller här har vi kännedom om antalet fall. 

Hälsa – Nulägesanalys (information)

 Vid redovisning av sjukdomsfrekvens inom rasen utifrån BANKs enkätsvar har vi valt att uppmärksamma de sjukdomar som i enkäten haft en förekomst på 10 % eller mer samt de sjukdomar som är ärftliga och har hög arvbarhet.  

Öroninflammation

13 % (41 hundar) hade haft öroninflammation, varav 9 % (28 hundar) vid upprepade tillfällen.  

Halsinfektion

10 % (33 hundar) hade haft halsinfektion, varav 4 % (13 hundar) vid upprepade tillfällen. 

Lungödem

11 % (37 hundar) hade haft symtom som stämmer överens med lungödem. (endast 15 % av dessa hade veterinärdiagnos) Epilepsi: 5 hundar hade avlivats pga. epilepsi och 2 nu levande hundar hade denna diagnos. Testiklar: 5 % av hundarna var ensidigt kryptorkida och 3 % var dubbelsidigt kryptorkida. Hälta: 18 % (56 hundar) hade haft problem med hälta. Av dessa hade 28 hundar frambenshälta. Hos 21 hundar uppstod problemen vid 0 - 2 år, 6 var äldre än 2 år och 1 hund var av ospecificerad ålder.17 av de 28 hundarna med frambenshälta hade varit hos veterinär och fått nio olika diagnoser.   

            

 

Slutsats

 

Öroninflammation och halsinfektion är förhållandevis vanliga sjukdomar.. Frekvensen infektionssjukdomar såsom öroninflammation 13 % och halsinfektion 10 % är hög och genesen är inte fastställd.

 Lungödem är ett allvarligt tillstånd och resulterar i många fall till att en hund ej kan eller får jaga mer. Ny forskning visar att lungödem är ärftligt betingat. Forskning har skett på drever och arvbarheten beräknas till 30 %.  Epilepsi, ett symtom på sjukdom, förekommer uppenbarligen. Utbredningen är dock ej klarlagd eftersom vi i enkätundersökningen tyvärr missat att ställa en direkt fråga om dess förekomst. Trots detta har vi ändå fått kännedom om epilepsifall då några hundägare själv lagt till information om detta. Symtomen är allvarliga och ärftligheten är outredd. Kryptorkism har en arvbarhet som är mycket hög, valpar efter ensidigt kryptorkid hane får inte registreras hos SKK.  Frambenshälta debuterar framförallt hos individer mellan 0-2 år. AD förekommer hos vissa individer. Utbredningen av AD hos BAN är dock ej klarlagd eftersom alla individer med frambenshälta inte har varit hos veterinär. 

 

Mål

 Kartlägga utbredning och frekvens av lungödem i rasen och minska denna.  Kartlägga utbredning och frekvens av epilepsi och frambenshälta inom rasen  

Strategi

 Utarbeta ett inrapporteringssystem beträffande lungödem. Uppmana till veterinärbesök vid symtom på lungödem.  Utarbeta ett inrapporteringssystem av övriga sjukdomar för att fortlöpande skaffa kunskap om sjukdomar och hälsoproblem inom rasen.  Upplysa och utbilda uppfödare och valpköpare om aktuell forskning gällande sjukdomarnas ärftlighet, symtom och allvarlighetsgrad. Detta för att få en ökad benägenheten till inrapportering av hundars sjukdom och ohälsa. 

                     

 

Genetisk variation - Historik

 Under rasens tidiga utveckling i Sverige har avelstillskottet varit i form av importerade franska hundar, vilket har lagt grunden för rasen. Dessa hundar hittar man fortfarande långt bak i dagens stamtavlor. Söker man 6 led bakåt i stamtavlorna för dagens hundar finner man samma individer nästan oavsett vilken linje man följer.  Antalet valpar per kull var i genomsnitt 6 st räknat från år 1966-2002, men antalet varierade från 1-12 registrerade valpar per kull. Före år 1999 fanns inga rekommendationer angående antalet avkommor från en och samma hane. 1999 beslutades att hanhund ej skall lämna fler än 50 avkommor. Avelsrådet strävade från mitten av 90- talet efter att inavelsgradsökningen per fem generationer skulle vara maximalt 6,5 % men helst lägre. De hanar och tikar som använts flitigt i aveln har ett mycket stort antal barnbarn. Vi har idag 31 hanar som har mellan 50 till 310 barnbarn. Tillsammans har de ca 3425 barnbarn (ett genomsnitt på ca 110 barnbarn/hane). Bland tikarna är det 47 som har mellan 40 till 150 barnbarn. Tillsammans har de ca 3365 barnbarn (ett genomsnitt på ca 72 barnbarn/tik). Detta gör det svårt att idag hitta en parningskombination med inavelsgraden 0 %. Under perioden 1973 – 1997 har totalt 1762 valpar fötts. Antalet kullar var 291 vilket innebär att det i genomsnitt föddes 6 valpar/kull. Antalet använda avelsdjur var 260, med fördelningen 163 tikar och 97 hanar.  

Genetisk variation - Nulägesanalys

 Ett vägt medelvärde för hundar födda under perioden 1998 – 2003 (6 Årskullar) ger en inavelskoefficient på 6,45 %. Inavelsgraden (medelvärdet) var dessutom stigande med 1,5 % mellan åren 2001 till 2003. Under perioden 1998 – 2002 har 473 valpar fötts. Antalet kullar var 81 vilket innebär att det i genomsnitt föddes 5,8 valpar/kull. Antalet använda avelsdjur var 93 med fördelningen 55 tikar och 38 hanar.  Den effektiva avelsbasen beskriver hur närbesläktade de avelsdjur är som kommer till användning och vilken effekt den släktskapen får på förlusten av ärftlig variation i rasen. Normalt räknar man med att en ras eller art befinner sig i allvarlig fara för svåra genetiska skador när avelsbasen (den effektiva populationen) underskrider nivån 50. Avelsbas beräknad på fem generationer med komplett stamtavla. År/Avelsbas1999/  322001 / 562002 / 522003 / 422004 /2005 /2006 /Inavelsökning för individer med komplett stamtavla födda; 
  • 1998  76  individer, medel 10%  högst 37%
  • 1999  92  individer, medel 7,8% högst 47%
  • 2000  99  individer, medel 5,8% högst 17%
  • 2001 135 individer, medel 4,4% högst 15%
  • 2002  65  individer, medel 4,8% högst 14%
  • 2003  94  individer, medel 5,9% högst 14%
  • 2003  94  individer, medel 5,9% högst 14%
  • 2004  XX individer, medel XX%  högst XX%
  • 2005  XX individer, medel XX%  högst XX%
  • 2006  XX individer, medel XX%  högst XX%
 Avelsbegränsning har fram tills 2003 varit att hanhund ej fått lämna fler än 50 avkommor och att inavelskoefficienten inte fått överstiga 10 % I syfte att minska riskerna för genförluster och istället försöka öka den genetiska variationen inom rasen beslutade BANKs styrelse 2003-11-21 att parning kan rekommenderas upp till och med 25 avkommor och att inavelskoefficienten inte får överstiga 6.25% (kusinparning). Detta gäller såväl hane som tik. 

Slutsats

 Bedömningen är att den genetiska variationen inom rasen är för låg och att användningen av enskilda hanar har varit för hög.Inavelskoefficienten är mycket hög inom rasen. BANKs regler för avelsrådgivning är sedan 2003 beräknad på 25 % av en årsproduktion av valpar. Följande matadorgränser gäller vid hundavel enligt genetiker:·         Högsta antalet avkommor efter enskilt avelsdjur = 25 % av det genomsnittliga antalet registrerade individer/år de senaste åren. För BAN innebär detta 0,25 x 100 = 25 valpar.  

Mål

 Minska graden av inavel i rasen till 2.5% per fem generation. 

Strategi/tidsplan

 Verka för att få istånd utbildning om genetik och hundavel riktad till avelsråd och uppfödare av rasen. Avelsrådgivning skall ges till hane respektive tik för högst 5 kullar.  

                            

 

Exteriör - Historik

 

Sedan rasen kom till Sverige har exteriören utvecklats till det bättre enligt erfarna uppfödare och rasdomare. Tidigare vanliga problem med för höga hundar och dåliga bröstkorgar har enligt dessa förbättrats väsentligt överlag.

 

Enligt rasstandarden skall ”bröstkorgen vara oval och långsträckt, revbenen ska vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst. Bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna”.

I raskompendiet för exteriördomarkonferensen från 1988 framhåller man att rasen har problem med ”dåligt formade revben” och att ”detta torde bedömas mycket allvarligt då det nedärvs ganska hårt”

Vid domarkonferensen 1997 poängterades återigen problemen med defekta bröstkorgar. Man påpekade att ”ca 1/3-del av hundar på utställning under 1995 tilldelades någon form av anmärkning på bröstkorgen. Siffran torde dock vara ännu högre. Bröstkorgsdefekten har visat sig vara starkt nedärvande och uppfödarna arbetar mycket för att eliminera defekten.”

 Vid 1983 års domarkonferens beslutades att hundar över 36 cm skall tilldömas 0 pris och att man därmed skulle mäta alla hundar.  I den gamla rasstandarden stod skrivet att hundarna skulle vara 26-36 cm höga. I den nya rasstandarden från 1993 skrivs det att rasen skall ha en mankhöjd av 30-36 cm, +/- 1 cm om hunden är av utmärkt typ. Även vid domarkonferensen 1996 betonades hundarnas storlek och att för höga hundar skall tilldelas 0 pris.   

Exteriör - Nulägesanalys

 Under åren 1995-2002 noterades 1523 starter på officiell utställning, 36 av dessa starter resulterade i 3:e pris och 17 starter gavs 0 pris. Anmärkningar på bröstkorgar resulterade vid 16 tillfällen till 3:e pris och vid 5 tillfällen till 0 pris.Anmärkningar på framben, tassar och fronter resulterade vid 12 tillfällen till 3:e pris och vid ett fall till 0:pris.                        För höga hundar fick vid 4 tillfällen 0 pris.Vid 3 tillfällen gavs 3:e pris till hundar med oädla huvuden eller till för grova hundar. Vid granskning av 2002 års utställningsresultat tilldelades sammanlagt 42 hundar (38 %) någon form av anmärkning av bröstkorgens beskaffenhet. Endast tre av dessa anmärkningar gav 3:e pris och ingen 0 pris.  

                    

 

Slutsats

 Under perioden 1997 – 2002 har 1997 bedömningar gjorts på Basset Artésien Normand på officiella utställningar. Av dessa delades 22 st 0 pris och 41 st 3:e pris ut. I jämförelse med det stora antalet bedömda hundar visar det att BAN har en hög och jämn exteriör kvalitet.Ovan nämnda 3:e pris och 0 pris har oftast varit på grund av dåliga bröstkorgar, framben, tassar och fronter. Andra felaktigheter som förorsakat prisnedsättningar är för höga hundar och för grova/oädla hundar.Defekta bröstkorgar verkar fortfarande vara ett problem inom rasen, men det är få individer som är så defekta att det ger prisvalör 3 eller 0 på utställning.  Idag är det förhållandevis få hundar som slås ut pga. överskriden mankhöjd vilket tyder på att detta inte är något generellt problem längre. Att domare ger hundar med dåliga fronter lägre pris gagnar rasen.  

Mål

 Bibehålla eller förbättra den jämna och goda exteriör som rasen uppvisat under senaste 7 åren. 

Strategi/tidsplan

 Både hane och tik, som används i avel, skall vara utställda enligt gällande avelsrekommendationer. Fortsätta lämna in protest mot hundar som på utställning mätts som för höga och som ändå gått till pris. 

  Förutom dessa uppsatta mål och strategier gäller naturligtvis SKK:s grundregler för hundavel. Avelsstrategin gäller från det datum den har fastställts och fem år framåt.    

 

 

RASSPECIFIKA AVELSSTRATEGIER – RAS

FÖRBASSET ARTÉSIEN NORMAND

Rashistorik

 

Basset Artésien Normand (BAN) är en fransk, kortbent, drivande jakthund. Det är en korsning av bassets från Artois och bassets från Normandiet, med två välkända uppfödare som drivkrafter, Louis Lane och greve Le Couteuix de Canteleu. Aveln påbörjades på 1870-talet, men det dröjde ända fram tills 1924 innan namnet Basset Artésien Normand antogs. Socitété Centrale Canine erkände Basset Artésien Normand som ras 1938.

Karaktäristiskt för rasen är dess lyrformade framben och ädla huvud. BAN har sedan begynnelsen haft lyrformade framben. Det skall den ha för att bibehålla de jaktegenskaper som den skapats för – långsamt drivande. De första tre exemplaren, en hane och två tikar, togs in i Sverige 1959. År 1965 togs ytterligare en tik in i landet och den första svenska kullen föddes 1966.Under åren 1966 till 1979 föddes 13 kullar med sammanlagt 100 valpar, en årlig produktion av mellan 0 till 2 kullar. Under 80-talet ökade antalet registrerade valpar för att i slutet av 80-talet ligga runt 100 valpar per år. Under senare delen av 90-talet och till 2006 har antalet kullar minskat och antalet registrerade valpar var under perioden ca 84 st per år. Efter samtal med uppfödare som fött upp rasen under 70-talet och framåt har vi förstått att man från start strävade efter att öka jaktdugligheten samt att rasen skulle fortsätta utvecklas populationsmässigt i långsam takt.  

Datainsamling

 Basset Artésien Normand klubben (BANK) genomförde under 2002 en enkätundersökning som riktade sig till alla registrerade ägare till Basset Artésien Normand i Sverige mellan åren 1993 - 2001. Ägaruppgifterna inhämtades från Jordbruksverket. 645 enkäter sändes ut till de ägare som var bosatta i Sverige. Enkäten besvarades anonymt och 328 enkätsvar inkom, en svarsfrekvens på 51 %. Som grund för enkätfrågorna inhämtades sjukdoms- och olycksfallsstatistik från våra tre största försäkringsbolag. Vi hade även hjälp av etologer som bidrog med kunskap i utformandet av frågeställningar. I bearbetning och analys av enkäten har vi varit i kontakt med genetiker och veterinärer. Enkätsvaren utgör tillsammans med statistik från jaktprov, utställningar och från avelsråd underlag för historik och nulägesanalys i skrivandet av rasspecifika avelsstrategier (RAS) för Basset Artésien Normand. 

                    

 

Mentalitet/funktion - Historik

 I rasens ursprungsland, Frankrike, jagar man med hundarna i pack, dvs. man släpper hundarna i grupp om 5-8 individer. Man jagar främst kanin och hare. I Sverige jagas hjort, rådjur, hare, räv och i enstaka fall även kanin med hundarna. Aveln har varit inriktad på att bibehålla/öka rasens goda jaktlust och samarbetsvilja. Hundarna har nästan enbart sålts till jägare. För att bevara hundarnas långsamma drevhastighet har aveln inriktats på att behålla de lyrformade frambenen samt att mankhöjden ej fått överstiga 36 cm. Antalet starter på jaktprov var i början blygsamt, mellan 1978 och 1982 startade sammanlagt 9 hundar på 11 drevprov. Starterna på drevprov ökade till 63 mellan 1983-1987, prisprocenten vid dessa 63 starter var för förstapris 83 %, andrapris 13 %, och tredjepris 3 %, 2 % av starterna ledde ej till pris.   Det är av stor betydelse att rasen upplevs som glad och mycket tillgiven, vilket även står skrivet i rasstandarden. Detta är ett av rasens allra viktigaste kännetecken. I Frankrike går den under beteckningen ”Frankrikes familjehund nr 1”. 

Mentalitet/funktion - Nulägesanalys

 Med all säkerhet är det så att endast ett fåtal BAN har genomgått ett Mentaltest eller Mentaltest hund – MH. Eftersom BAN i sitt användningsområde är en utpräglad jakthund har det varit naturligt att hundarna testats genom funktionstest (jaktprov) och därför har mentaliteten värderats uteslutande på drevprovsresultaten och på enkätsvaren. Antal starter på drevprov under åren 1998-2002 var 343. Starterna var fördelade på 197 hundar, detta innebär att ca 40 hundar per år startade på drevprov. Prisprocenten vid dessa 343 starter var för förstapris 59 %, andrapris 13 %, och tredjepris 8 %, 18 % av starterna ledde ej till pris.     Jaktfrågorna i BANKs enkät var uppdelade i två delar, en del som efterfrågade hundarnas faktiska egenskaperna, och en del som efterfrågade ägarnas ”idealbild” av hundarnas egenskaper. Av enkätsvaren gällande drevtider kunde vi uppskatta att 40 % av hundarna skulle uppnå förstapris på jaktprov, 22 % andrapris 19 % tredjepris och att 19 % inte skulle gå till pris. De hundägare som besvarade enkäten hade i medeltal jagat i 25 år och jagat med drivande hund i 21 år. 

                        

 

Slutsats

 Hundägarnas ”idealbild” av rasens jaktegenskaper stämmer väl överens med dagens drevprovsregler för Basset. Ser vi till resultaten av drevproven under åren 1998-2002 samt till enkätsvaren så kan det konstateras att gällande jaktkamplusten/social kamplust har två av tio hundar idag inte har de egenskaper dvs. drevtider som behövs för att gå till pris på jaktprov. Fyra till sex hundar av tio når inte upp till ett förstapris på jaktprov. Det betyder att jämfört med drevproven historiskt sett har prisprocenten sjunkit.  Rasens tillgänglighet är öppen, de är lätta att få kontakt med utan att vara för intensiva i sitt kontaktsökande. Skärpan/försvarslusten är oftast obetydlig eller liten, egenskaperna har heller inte något högre praktiskt värde för rasen som drivande hund. Skottfasthet: Enligt enkätsvaren är knappt 1 % av hundarna skotträdda och 12 % skottberörda. Skottberördheten kan bero på att (jakt) hundarna förväntar sig högre aktivitet när de hör skott eller smällare/raketer. Enligt enkätsvaren har 17 % (55 st) av hundarna en skalltäthet som understiger 30 skall/min. 

Mål

 Öka antalet hundar som startas på drevprov.  Höja medeljaktlusten så att fler hundar uppnår ett förstapris på drevprov. 

Strategi/tidsplan

 Öka antalet starter vid drevprov genom fortlöpande information till uppfödare och enskilda. Detta för att kontrollera rasens jaktliga utveckling och utöka avelsbasen. Både hane och tik, som används i avel, skall vara drevprovsmeriterade enligt gällande avelsrekommendationer.  Även fortsättningsvis, genom utskick till landets drevprovskommissarier, begära att skallräkning skall ske under drevprov. BANK kan hjälpa uppfödare att skapa kontakter med Svenska Brukshundsklubben och verka för att valpkullar kommer till mentalbeskrivning enligt MH. Mentaltestresultaten kan användas som ett komplement till funktionsprov både vid val av avelsdjur och rekommendation av valpar.  

                  

 

Hälsa - Historik

 Rasen har aldrig ingått i något hälsoprogram. Det finns ingen tidigare undersökning beträffande hälsotillståndet inom rasen i Sverige.Vid förfrågan till uppfödare som fött upp rasen länge råder meningen att det ej funnits några rasspecifika sjukdomar, även om hundar självklart har drabbats av olika sjukdomar genom åren. Det finns dock ett begrepp bland kännare av rasen - den så kallade bassethältan, eller prematur epifysslutning. Det innebär att strålbenet växer normalt medan armbågsbenet spontant slutar att växa, vilket orsakar frambenshälta. Detta problem är känt och har rapporterats under åren men antalet fall har varit okänt.  Från hundägare och uppfödare har vi fått kännedom om att jaktödem har förekommit inom rasen. Frekvensen har dock inte tidigare varit känd.  Epilepsi och armbågsdysplasi (AD) har förekommit hos några enstaka individer, men inte heller här har vi kännedom om antalet fall. 

Hälsa – Nulägesanalys (information)

 Vid redovisning av sjukdomsfrekvens inom rasen utifrån BANKs enkätsvar har vi valt att uppmärksamma de sjukdomar som i enkäten haft en förekomst på 10 % eller mer samt de sjukdomar som är ärftliga och har hög arvbarhet.  

Öroninflammation

13 % (41 hundar) hade haft öroninflammation, varav 9 % (28 hundar) vid upprepade tillfällen.  

Halsinfektion

10 % (33 hundar) hade haft halsinfektion, varav 4 % (13 hundar) vid upprepade tillfällen. 

Lungödem

11 % (37 hundar) hade haft symtom som stämmer överens med lungödem. (endast 15 % av dessa hade veterinärdiagnos) Epilepsi: 5 hundar hade avlivats pga. epilepsi och 2 nu levande hundar hade denna diagnos. Testiklar: 5 % av hundarna var ensidigt kryptorkida och 3 % var dubbelsidigt kryptorkida. Hälta: 18 % (56 hundar) hade haft problem med hälta. Av dessa hade 28 hundar frambenshälta. Hos 21 hundar uppstod problemen vid 0 - 2 år, 6 var äldre än 2 år och 1 hund var av ospecificerad ålder.17 av de 28 hundarna med frambenshälta hade varit hos veterinär och fått nio olika diagnoser.   

            

 

Slutsats

 

Öroninflammation och halsinfektion är förhållandevis vanliga sjukdomar.. Frekvensen infektionssjukdomar såsom öroninflammation 13 % och halsinfektion 10 % är hög och genesen är inte fastställd.

 Lungödem är ett allvarligt tillstånd och resulterar i många fall till att en hund ej kan eller får jaga mer. Ny forskning visar att lungödem är ärftligt betingat. Forskning har skett på drever och arvbarheten beräknas till 30 %.  Epilepsi, ett symtom på sjukdom, förekommer uppenbarligen. Utbredningen är dock ej klarlagd eftersom vi i enkätundersökningen tyvärr missat att ställa en direkt fråga om dess förekomst. Trots detta har vi ändå fått kännedom om epilepsifall då några hundägare själv lagt till information om detta. Symtomen är allvarliga och ärftligheten är outredd. Kryptorkism har en arvbarhet som är mycket hög, valpar efter ensidigt kryptorkid hane får inte registreras hos SKK.  Frambenshälta debuterar framförallt hos individer mellan 0-2 år. AD förekommer hos vissa individer. Utbredningen av AD hos BAN är dock ej klarlagd eftersom alla individer med frambenshälta inte har varit hos veterinär. 

 

Mål

 Kartlägga utbredning och frekvens av lungödem i rasen och minska denna.  Kartlägga utbredning och frekvens av epilepsi och frambenshälta inom rasen  

Strategi

 Utarbeta ett inrapporteringssystem beträffande lungödem. Uppmana till veterinärbesök vid symtom på lungödem.  Utarbeta ett inrapporteringssystem av övriga sjukdomar för att fortlöpande skaffa kunskap om sjukdomar och hälsoproblem inom rasen.  Upplysa och utbilda uppfödare och valpköpare om aktuell forskning gällande sjukdomarnas ärftlighet, symtom och allvarlighetsgrad. Detta för att få en ökad benägenheten till inrapportering av hundars sjukdom och ohälsa. 

                     

 

Genetisk variation - Historik

 Under rasens tidiga utveckling i Sverige har avelstillskottet varit i form av importerade franska hundar, vilket har lagt grunden för rasen. Dessa hundar hittar man fortfarande långt bak i dagens stamtavlor. Söker man 6 led bakåt i stamtavlorna för dagens hundar finner man samma individer nästan oavsett vilken linje man följer.  Antalet valpar per kull var i genomsnitt 6 st räknat från år 1966-2002, men antalet varierade från 1-12 registrerade valpar per kull. Före år 1999 fanns inga rekommendationer angående antalet avkommor från en och samma hane. 1999 beslutades att hanhund ej skall lämna fler än 50 avkommor. Avelsrådet strävade från mitten av 90- talet efter att inavelsgradsökningen per fem generationer skulle vara maximalt 6,5 % men helst lägre. De hanar och tikar som använts flitigt i aveln har ett mycket stort antal barnbarn. Vi har idag 31 hanar som har mellan 50 till 310 barnbarn. Tillsammans har de ca 3425 barnbarn (ett genomsnitt på ca 110 barnbarn/hane). Bland tikarna är det 47 som har mellan 40 till 150 barnbarn. Tillsammans har de ca 3365 barnbarn (ett genomsnitt på ca 72 barnbarn/tik). Detta gör det svårt att idag hitta en parningskombination med inavelsgraden 0 %. Under perioden 1973 – 1997 har totalt 1762 valpar fötts. Antalet kullar var 291 vilket innebär att det i genomsnitt föddes 6 valpar/kull. Antalet använda avelsdjur var 260, med fördelningen 163 tikar och 97 hanar.  

Genetisk variation - Nulägesanalys

 Ett vägt medelvärde för hundar födda under perioden 1998 – 2003 (6 Årskullar) ger en inavelskoefficient på 6,45 %. Inavelsgraden (medelvärdet) var dessutom stigande med 1,5 % mellan åren 2001 till 2003. Under perioden 1998 – 2002 har 473 valpar fötts. Antalet kullar var 81 vilket innebär att det i genomsnitt föddes 5,8 valpar/kull. Antalet använda avelsdjur var 93 med fördelningen 55 tikar och 38 hanar.  Den effektiva avelsbasen beskriver hur närbesläktade de avelsdjur är som kommer till användning och vilken effekt den släktskapen får på förlusten av ärftlig variation i rasen. Normalt räknar man med att en ras eller art befinner sig i allvarlig fara för svåra genetiska skador när avelsbasen (den effektiva populationen) underskrider nivån 50. Avelsbas beräknad på fem generationer med komplett stamtavla. År/Avelsbas1999/  322001 / 562002 / 522003 / 422004 /2005 /2006 /Inavelsökning för individer med komplett stamtavla födda; 
  • 1998  76  individer, medel 10%  högst 37%
  • 1999  92  individer, medel 7,8% högst 47%
  • 2000  99  individer, medel 5,8% högst 17%
  • 2001 135 individer, medel 4,4% högst 15%
  • 2002  65  individer, medel 4,8% högst 14%
  • 2003  94  individer, medel 5,9% högst 14%
  • 2003  94  individer, medel 5,9% högst 14%
  • 2004  XX individer, medel XX%  högst XX%
  • 2005  XX individer, medel XX%  högst XX%
  • 2006  XX individer, medel XX%  högst XX%
 Avelsbegränsning har fram tills 2003 varit att hanhund ej fått lämna fler än 50 avkommor och att inavelskoefficienten inte fått överstiga 10 % I syfte att minska riskerna för genförluster och istället försöka öka den genetiska variationen inom rasen beslutade BANKs styrelse 2003-11-21 att parning kan rekommenderas upp till och med 25 avkommor och att inavelskoefficienten inte får överstiga 6.25% (kusinparning). Detta gäller såväl hane som tik. 

Slutsats

 Bedömningen är att den genetiska variationen inom rasen är för låg och att användningen av enskilda hanar har varit för hög.Inavelskoefficienten är mycket hög inom rasen. BANKs regler för avelsrådgivning är sedan 2003 beräknad på 25 % av en årsproduktion av valpar. Följande matadorgränser gäller vid hundavel enligt genetiker:·         Högsta antalet avkommor efter enskilt avelsdjur = 25 % av det genomsnittliga antalet registrerade individer/år de senaste åren. För BAN innebär detta 0,25 x 100 = 25 valpar.  

Mål

 Minska graden av inavel i rasen till 2.5% per fem generation. 

Strategi/tidsplan

 Verka för att få istånd utbildning om genetik och hundavel riktad till avelsråd och uppfödare av rasen. Avelsrådgivning skall ges till hane respektive tik för högst 5 kullar.  

                            

 

Exteriör - Historik

 

Sedan rasen kom till Sverige har exteriören utvecklats till det bättre enligt erfarna uppfödare och rasdomare. Tidigare vanliga problem med för höga hundar och dåliga bröstkorgar har enligt dessa förbättrats väsentligt överlag.

 

Enligt rasstandarden skall ”bröstkorgen vara oval och långsträckt, revbenen ska vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst. Bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna”.

I raskompendiet för exteriördomarkonferensen från 1988 framhåller man att rasen har problem med ”dåligt formade revben” och att ”detta torde bedömas mycket allvarligt då det nedärvs ganska hårt”

Vid domarkonferensen 1997 poängterades återigen problemen med defekta bröstkorgar. Man påpekade att ”ca 1/3-del av hundar på utställning under 1995 tilldelades någon form av anmärkning på bröstkorgen. Siffran torde dock vara ännu högre. Bröstkorgsdefekten har visat sig vara starkt nedärvande och uppfödarna arbetar mycket för att eliminera defekten.”

 Vid 1983 års domarkonferens beslutades att hundar över 36 cm skall tilldömas 0 pris och att man därmed skulle mäta alla hundar.  I den gamla rasstandarden stod skrivet att hundarna skulle vara 26-36 cm höga. I den nya rasstandarden från 1993 skrivs det att rasen skall ha en mankhöjd av 30-36 cm, +/- 1 cm om hunden är av utmärkt typ. Även vid domarkonferensen 1996 betonades hundarnas storlek och att för höga hundar skall tilldelas 0 pris.   

Exteriör - Nulägesanalys

 Under åren 1995-2002 noterades 1523 starter på officiell utställning, 36 av dessa starter resulterade i 3:e pris och 17 starter gavs 0 pris. Anmärkningar på bröstkorgar resulterade vid 16 tillfällen till 3:e pris och vid 5 tillfällen till 0 pris.Anmärkningar på framben, tassar och fronter resulterade vid 12 tillfällen till 3:e pris och vid ett fall till 0:pris.                        För höga hundar fick vid 4 tillfällen 0 pris.Vid 3 tillfällen gavs 3:e pris till hundar med oädla huvuden eller till för grova hundar. Vid granskning av 2002 års utställningsresultat tilldelades sammanlagt 42 hundar (38 %) någon form av anmärkning av bröstkorgens beskaffenhet. Endast tre av dessa anmärkningar gav 3:e pris och ingen 0 pris.  

                    

 

Slutsats

 Under perioden 1997 – 2002 har 1997 bedömningar gjorts på Basset Artésien Normand på officiella utställningar. Av dessa delades 22 st 0 pris och 41 st 3:e pris ut. I jämförelse med det stora antalet bedömda hundar visar det att BAN har en hög och jämn exteriör kvalitet.Ovan nämnda 3:e pris och 0 pris har oftast varit på grund av dåliga bröstkorgar, framben, tassar och fronter. Andra felaktigheter som förorsakat prisnedsättningar är för höga hundar och för grova/oädla hundar.Defekta bröstkorgar verkar fortfarande vara ett problem inom rasen, men det är få individer som är så defekta att det ger prisvalör 3 eller 0 på utställning.  Idag är det förhållandevis få hundar som slås ut pga. överskriden mankhöjd vilket tyder på att detta inte är något generellt problem längre. Att domare ger hundar med dåliga fronter lägre pris gagnar rasen.  

Mål

 Bibehålla eller förbättra den jämna och goda exteriör som rasen uppvisat under senaste 7 åren. 

Strategi/tidsplan

 Både hane och tik, som används i avel, skall vara utställda enligt gällande avelsrekommendationer. Fortsätta lämna in protest mot hundar som på utställning mätts som för höga och som ändå gått till pris. 

  Förutom dessa uppsatta mål och strategier gäller naturligtvis SKK:s grundregler för hundavel. Avelsstrategin gäller från det datum den har fastställts och fem år framåt.